Och vid din kind ,fladdrar imman som en dröm.

Små vita ljusBara stjärnor mellan trädenJag ser mörka husoch motorvägar rälsEn stadig pulsÖver broar genom städerOch för din skullså reser vi igen.

Ser du stjärnan i det blå.

Fan vad bra. Fan vad lyckat. Ett nytt år snart. Så som man kan lova sig själv att samma brister inte förekommer yttligare en gång. Antar att det halvtöntiga ordspråket man blir lär av sina misstag framgår som ett ganska bra exempel.
Jag tar vara på lovet för varje minut som passerar. Längtar mindre till skolan för varje dag som går. Dricker kaffe klockan elva på kvällen. Skisser svämmas över. Musiken går på högvarv. Ingen tanke att slåss på mellandagsrean. Blir depp för dyra galaxy kläder. Promenerar. Drar ut på mornarna. Dricker ännu mer kaffe. Planerar. Saknar sommarspelningar. Lever.

Because the night.

All möjlig död åt julmat för tillfället,bugar åt gud att det bara inträffar (maten) en gång om året. Känner mig äckligt nöjd med presenterna,även fast jag inte känner någon förmåga att rabbla upp allting. Och så även en förskotts present som trillade in för några dagar sen,biljett till damien jurado. Kan kort sagt säga att min vår är fullbordad. Slaggar över några dagar i stockholm på köpet. Fan vad bra. Spelar inte mig någon roll att det är storm ute. Lp-spelaren går för full rulle och känner inte ett dugg av rastlöshet. 

Säg bara till.

Om du vill,ska jag ge dig hela världen.
God jul.



Orimligt: Föd mina barn!

Jag är så jävla töntig. Ska alltid lyckas gilla det högst-prioterade-töntigaste sakerna i livet. Unicorns, kom igen. En häst med ett horn på huvudet? Sitta och dö av Rons smile. Om jag har tur återuppstår jag ibland. Och all respekt åt family guy. Listan kan göras lång. Imorgon är det sista dagen innan lovet. Hade planer. Kraschade mina planer. Kan inte skylla på någon annan än mig själv. Livet suger för någon minut. Går vidare. Går till duschen. Tjing


Världen håller andan.

Det var så jävla längesen jag lyssnade på kent, blir alltid lika nostaglisk när låtarna strömmar ut ur högtalarna. Man var så liten och osäker. Hans texter är det mesta läsvärda en människa kan önska sig. Om du söker efter något som sätter orden på hur du känner. Lyssna på kent. Han kan. Han lyckas. "Och varje gång du möter min blick ,blir min värld en aning större.Varje gång du möter min blick ,hör jag ditt hjärta ge mig blod"

Vi är starka som fan.

Det var som ett annat liv
det var så förbannat fint.

When you're happy like a fool.


Källaren.

Det är så fint när man fyndar något i källaren,känns som julafton. En stor bild på janis joplin. Skivor från dylan och ted.
Luciayrket var jobbigare än förväntat. Men vad gör det, jag belönade mig själv med sovmorgon. Drack kaffe och käkade lussebullar till lunch. Drog på mig lurarna och gick en sju kilometer lång promenad till ehnen. Välbehövligt. Nu ska jag krypa ner i sängen. Imorgon väntar ännu en dag. En bra dag. 

Han flyger högt.

Han är trött på stan. det händer ingenting. Det mesta är sig likt här runtomkring. Veckan kryper fram, helgen springer förbi. Samma snack varje dag om att göra sig fri.
Just nu vill han leva, just nu! Just nu vill han känna. Känna luften i hans lungor. Känna blodet som pulserar, känna ljuset i hans ögon. Känna tiden som passerar. Han vill dra iväg, kanske ner till Paris. Och hitta äventyret på något vis. Inte sitta här. Och låta tankarna bara fladdra förbi.

Trough my eyes.

På samma gång som jag längtar efter metershög snö. Längtar jag efter vår och grönt. Ikväll ska jag måla unicorns, som ett slags beroende. Med pepparkaks-te och little marbles,för fin för denna värld. I veckan har jag inte en minut ledig. Det gör inte mig något. Någonstans finns det ändå en frihet att ha fullt upp. Konstigt nog.

Bara för att den är fin.


Hatet bryter ner men kärleken är kreativ.

Rätt slö idag,vill samma som nittio procent av sveriges befolkning. Ha ett lov,ett långt jävla lov. Dra iväg från vardagliga plikter,ge något uppskattat och inte överskattat,fira in det nya året. 
Saker värda att nämna
Det är mörkt och kallt och snö
Apelsinerna är goda nu
Jag vill dansa tills benen går av
Om en vecka ska jag stå i en vit klänning med ett ljus i handen
Se where the wild things are 
Kollat på månen,varit alldeles ensam i universium
Gått i dimma så man inte vet vart man hamnar förrän man är där
Det är frostglitter överallt
Levt under bekväm tystnad
En säng och jag,nu.

att vara fel är så rätt ,påväg med händerna i fickorna.

på cykeln genom kvarteren
vi låg och vilade längs vägarna som väntade på liv 
några år senare lyssnade på pop och kasett luckie strike bakom skolan
papercut och tändstickor
akta,lekande barn.



18.28 pm.


Du är överallt.

När saknaden kommer som ett knytnävslag i magen.
Passenger – Patient Love - Live At The Flowerpot, Kentish Town, July 2010

Now i will believe that there are unicorns...


Jag sväljer min stolthet.


Julmys.

Ska inom några få minuter springa till bussen genom piskregnet och blåsten,som tar mig till kören. Och senare ikväll blir det julkväll med människor. Måste påpeka att julkalendern imorse var riktigt fet. Känns som någon kommer sitta spikad uppe varje morgon för att inte missa ett enda avsnitt. Imorgon kan man kalla det helg. Skulle även åka till göteborg över helgen. Blev inte så. Helg som helg,löser det ändå. Tjing


RSS 2.0