Inte dåligt sentimental man var igår. jag har slutat undra hur man kan älska allt man någonsin hatat. 

Aah så jävla exponiell mumford and sons är. ja må ju vara den sista människan på jorden som tar upp deras nya i will wait o ja inte för att tala om deras nya album ,jag blir gråtfärdig och genomlycklig med den konstigaste kombon med känslor. Jag skulle kunna sprängas om jag lyssnar för mycket, kan inte hejda mig själv så musikfreak all day long att de mesta skrämmer mig. Visst kan man läka såren när han bröt handen och avbröt den där konserten man längtat efter så det gjort ont ända in i revbenen, o sen får man en andra chans o sumpar den totalt. då är man ju född till otur. vem bryr sig ja ska se dom och dö lycklig. dom måste ba komma på den genialiska idé att hitta till detta vinterland med isbjörnar. och vet ni? jag skulle kunna skriva en bok på tusen sidor om bon ivers konsert igen men jag vill inte för då skulle ja blotta hela mig. det skulle inte finnas något kvar.

a livet är väll sällan så påtagligt som när man står inför en förändring. Ja känner ett slags livskaos , på samma gång som ja kämpar igenom uppsats efter uppsats så har ja ju en fet bunt med grejer över. Jag är inte van vid att känna mig såhär vuxen att behöva tänka på vuxengrejer som egentligen inte ens innefattar vuxengrejer. Logistiken finns ju inte ens där.
hahah  möter ständigt människor som får höra 'snäälla kan du inte berätta något roligt ' . för jag ligger fan o simmar utan armar
tjohej

 

Gårdagen resulterade två timmars felkörning men belönades med matlagning och härligt sällskap. Ihjälfrysen med köldfaktor en miljard passade det inte bättre än med en säng och ett avständigt alarm. idag har tagit hand om min överpumpade hjärna och de har känts så jävla bra. haha allt detta sinnestillstånd gör mig galen. 
känns fett bra att dra till storstaden på fredag, bara va med min complete familj. kansk bränna pengar på onödigheter som kaffe med passion,äpple och melon smak, käka godaste veggomaten och leta stickade halsdukar. 
försökte mig på en professionel pose när jag gav gitarren ett desperat försök
hah
ha dä. 

“För hjältar och hjältinnor stannar kvar, med ryggen upp mot väggen - bara hud mot vassa eggen, och dom rivs och slår och bits för sina liv eller någon annans, dom får ingen belöning men dom kräver ingenting, dom bara gör, biter ihop och håller käften”

—	kent - på drift

 
klickklick
säger de där
och plötsligt kommer ni härifrån helt nere i allt fint

 

Har hamnat i någon slags jävligt opassiv rutin där det kommer in inlägg med en till två veckors marginal. Sry. finns absolut ingen tanken bakom det överhuvudtaget. jag spenderar nästan 24 h i samband med arbete inför afrika, men sen överdriver ja rejält och det går åt tid, men inte så mycke. Har läst jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och viker sidorna som jag tycker extra om.

Man önskar att man kunde bry sig mindre. Men hur kan man sluta bry sig om något som är orsaken till drivkraften. 

Here is the deepest secret nobody knows. Here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than soul can hope or mind can hide. And this is the wonder that's keeping the stars apart... I carry your heart, I carry it in my heart

Idag har jag liksom suttit sådär fastklistrad vid datorn och gjort skolarbete efter skolarbete. undrat vrf varje okänd artist gör en jävla cover på james blues. först skrev ja ökänd för dt låter finare, några sekunder senare räddade wikipedia mig o kasta upp betydelsen "som har ett mycket dåligt rykte eller anseende; känd för något dåligt" då skulle det å andra sidan passat eftersom james blues suger o artisten får ett förbannat dåligt rykte (från mig). äsch va spelar de för roll när vi dör. fastnar för artister med fina album, kan stirra i evigheter tills låter blöder mig ur öronen. jajemän. Ja vad gör jag annars då. tänder mitt vanilj ljus o firar att jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så mycket ÄNTLIGEN har anlänt till mitt skrivbord tillsammans med all annan skit. DÅ mår man. Skrattar o gråter åt er som inte kan fatta logiken i mina inlägg och ni är så smarta o fina för det finns ingen logik. Önskar att jag kunde säga och lova att jag kommer skriva lit finare o roligare inlägg hädanefter,men sanningen e att ja hatar allt ja skriver. det kommer va dagar då det blir bättre. Men inte just nu. bara inte nu. Jag kilar iväg till stockholm om två helger o kanske en sväng till berlin. hur bra är iallafall inte de?

http://www.dagensarbete.se/home/da/home.nsf/unid/D8C531F6E8D49D7AC12578AB004742E6?OpenDocument


fan vad bra

Asaf Avidan & the Mojos – Your Anchor
Väldigt fin

hinkar kaffe,gränsen till abstinens
försöker tackla allt som hänger över mig. 
Lyckas inge vidare

ta mig typ hit och låt mig stanna där.