byter blogg
om du vill hänga med så läs rubriken

genomis.blogg.se

.

 

hittade SJUKT gosigaste texten som pepp 
fråga inte hur eller varför man intalar sig orimliga svar
ja vet inte
jag gör det och sen ångrar mig
som om sitta fast i en cirkel och ha nerver ur funktion
sånna man aldrig trodde skulle sluta fungera
rimligaste sammanfattningen

“You want to know what happiness is? It’s waking up in the middle of the night for no reason, shifting under the blankets and feeling the heat of the person next to you. You turn around and see them in their most peaceful, innocent, and vulnerable state. They breathe as though the weight of the world lays on anyone’s shoulder but their own. You smile, kiss their face in the most gentle manner so as not to wake them. You turn back around and an involuntary grin forms on your own face. You feel an arm wrap around your waist, and you know it doesn’t get any better than this.”

 

 

detta skrev ja på min tumblr för exakt ett år sen

Relaterar all tankemedia till alla slags låttexter. (If you let it go sometimes, let it go sometimes, let it go
Just let it go sometimes)
önskar att jag kunde säga att det var en hyffsat okej natt. mer än att jag vaknade upp svettig och inte hade någon jävla aning om var jag var. man tycker att man är i den åldern ska man ska lära sig att mörkret är en del av livet. man ska palla mörkret på en ny nivå. inte arton och livrädd. läser sentimentala texter,skriver,badar och dricker öl. jag tror ingen kan ta ifrån mig to be alone känslan när det uppkommer som lägligast. 
jag har konstaterat för mig själv att det känns på nåt sätt som en lättnad att det är höst, nu är d helt ok att ligga i sin säng och lyssna på samma bon iver remixer med knytna nävar och tänka att ingenting kommer hända. inte just nu. du är trygg här sålänge. 

i

jag satt bara och stirrade och plötsligt bestämde jag mig för att vara starkare än någonsin

jag flyger så långt ut i luften så jag fysiskt kan komma så långt ifrån dig som möjligt. jag har aldrig gått på dom markerna och det har inte heller du. där kommer inte finnas några spår. för där kommr det finnas ingenting av de förflutna. dt känns som jag har kastat,finslipat allt möjligt som har med begreppet värt att göra. om vi ändå var så fixbara skulle man aldrig ens tänkt de man tänker idag och man skulle aldrig ens känna det man känner just nu. för då skulle varje liten själ vilja fixa sig själv. reparera sig. 
men du kommer aldrig fatta

någonsin.

här finns jag i tre veckor framåt, i helgen åker vi till göteborgs skärgård ,sista helgen nu.
AfricaDreaming

Det är som jag stirrar mig blint på skylten varenda gång jag åker till stockholm, som om jag vill att berlinmuren ska gå runt hela city och jag kan aldrig komma därifrån. För det är ungefär så jag känner,varenda gång. Det är som hjärtat krampar och plötsligt befinner i mig någon surrealistisk värld. 

It's been a long and lonely trip but I'm glad that I took it because it was well worth it.
Never thought that I was perfect. Always thought that I had a purpose.The most difficult thing I ever did was recite my own words at a service. Technology made it easy for us to stay in touch while keeping a distance,
'til we just stayed distant and never touched. I don't remember much from my it. Maybe my memory is repressed. Or I just spent too much time wondering if I'd really lived. Fell in love for the first time but I didn't have the courage. It was a big deal. It was a blown cover. It was over for me. It became abundantly clear that I was only brought here to suffer. A year later, I came to understand that wasn't love that I was feeling .I had someone else to obsess over. For better or worse that's how I learned that it's best to just keep some things private. If my memory serves me correctly I made it a point to void and forget some things. Never meant to upset or give grief to my parents. Kept my secrets…hid my talents.In my head, never under the mattress. 
Therapy couldn't break me.Never learned a word that would insure safety.As if everything that I was thinking would be exposed. It was beautiful. It was brutal. Heaven. It was hell. Used to wonder if I'd live to see 20. When I did I figured that I was immortal.I wanted the sympathy.

I'm gonna tell you how it is.
Don't listen when they tell you that these are your best years.
Don't let anybody protect your ears.
It's best that you hear what they don't want you to hear.
It's better to have pressure from peers than not have peers.
Beer won't give you chest hair. Spicy food won't make it curl.
When you think you've got it all figured out and then everything collapses…
Trust me, kid…it's not the end of the world.

Minnet är en plats där man bara hör ekon och ser skuggor. Minnet är synens gråstarr och hörselns tinnitus. Det sliter i spindelväv. 
- Carl Emil Englund 

I serien Boy Stories (2006-2012) återvänder Johan Willner i tiden. Till en plats där något hände, till ett ögonblick som aldrig lämnat honom. Fotografierna skildrar minnesbilder från barndomen. Minnen som alla har omformats och färgats av tiden men som på något sätt alltid funnits kvar. I detaljrika fotografier presenteras filmiska scener från minnen, drömmar, tolkningar och ibland illusioner.

Mitt arbete tog sin början med en inre bild, ett minne. Det är kanske den starkaste bilden jag har upplevt någon gång och jag ville försöka ta den. Jag har letat efter bilder överallt, under många år. Jag har porträtterat människor, kulturer, landskap och religioner. Genom andra har jag försökt att uttrycka mig själv. Den här bilden har jag burit med mig. I minnet ser jag en pojke, han sitter i bilen och blöder från huvudet. Skolkamraterna står runt bilen och tittar på honom, hånar honom. Jag minns att han inte grät, att han aldrig tappade ansiktet.
- Johan Willner

Inte dåligt sentimental man var igår. jag har slutat undra hur man kan älska allt man någonsin hatat. 

Aah så jävla exponiell mumford and sons är. ja må ju vara den sista människan på jorden som tar upp deras nya i will wait o ja inte för att tala om deras nya album ,jag blir gråtfärdig och genomlycklig med den konstigaste kombon med känslor. Jag skulle kunna sprängas om jag lyssnar för mycket, kan inte hejda mig själv så musikfreak all day long att de mesta skrämmer mig. Visst kan man läka såren när han bröt handen och avbröt den där konserten man längtat efter så det gjort ont ända in i revbenen, o sen får man en andra chans o sumpar den totalt. då är man ju född till otur. vem bryr sig ja ska se dom och dö lycklig. dom måste ba komma på den genialiska idé att hitta till detta vinterland med isbjörnar. och vet ni? jag skulle kunna skriva en bok på tusen sidor om bon ivers konsert igen men jag vill inte för då skulle ja blotta hela mig. det skulle inte finnas något kvar.

a livet är väll sällan så påtagligt som när man står inför en förändring. Ja känner ett slags livskaos , på samma gång som ja kämpar igenom uppsats efter uppsats så har ja ju en fet bunt med grejer över. Jag är inte van vid att känna mig såhär vuxen att behöva tänka på vuxengrejer som egentligen inte ens innefattar vuxengrejer. Logistiken finns ju inte ens där.
hahah  möter ständigt människor som får höra 'snäälla kan du inte berätta något roligt ' . för jag ligger fan o simmar utan armar
tjohej

 

Gårdagen resulterade två timmars felkörning men belönades med matlagning och härligt sällskap. Ihjälfrysen med köldfaktor en miljard passade det inte bättre än med en säng och ett avständigt alarm. idag har tagit hand om min överpumpade hjärna och de har känts så jävla bra. haha allt detta sinnestillstånd gör mig galen. 
känns fett bra att dra till storstaden på fredag, bara va med min complete familj. kansk bränna pengar på onödigheter som kaffe med passion,äpple och melon smak, käka godaste veggomaten och leta stickade halsdukar. 
försökte mig på en professionel pose när jag gav gitarren ett desperat försök
hah
ha dä. 

“För hjältar och hjältinnor stannar kvar, med ryggen upp mot väggen - bara hud mot vassa eggen, och dom rivs och slår och bits för sina liv eller någon annans, dom får ingen belöning men dom kräver ingenting, dom bara gör, biter ihop och håller käften”

—	kent - på drift

 
klickklick
säger de där
och plötsligt kommer ni härifrån helt nere i allt fint

 

Har hamnat i någon slags jävligt opassiv rutin där det kommer in inlägg med en till två veckors marginal. Sry. finns absolut ingen tanken bakom det överhuvudtaget. jag spenderar nästan 24 h i samband med arbete inför afrika, men sen överdriver ja rejält och det går åt tid, men inte så mycke. Har läst jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och viker sidorna som jag tycker extra om.

Man önskar att man kunde bry sig mindre. Men hur kan man sluta bry sig om något som är orsaken till drivkraften. 

Here is the deepest secret nobody knows. Here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than soul can hope or mind can hide. And this is the wonder that's keeping the stars apart... I carry your heart, I carry it in my heart