Är nog påväg in i något slags plugg-nervsammanbrott

 
hittade SJUKT gosigaste texten som pepp 
fråga inte hur eller varför man intalar sig orimliga svar
ja vet inte
jag gör det och sen ångrar mig
som om sitta fast i en cirkel och ha nerver ur funktion
sånna man aldrig trodde skulle sluta fungera
rimligaste sammanfattningen

“You want to know what happiness is? It’s waking up in the middle of the night for no reason, shifting under the blankets and feeling the heat of the person next to you. You turn around and see them in their most peaceful, innocent, and vulnerable state. They breathe as though the weight of the world lays on anyone’s shoulder but their own. You smile, kiss their face in the most gentle manner so as not to wake them. You turn back around and an involuntary grin forms on your own face. You feel an arm wrap around your waist, and you know it doesn’t get any better than this.”


 

men bara om

"if I never see you again
I will always carry you
inside
outside
on my fingertips
and at brain edges
and in centers
centers of what I am
of what remains.
Charles Bukowski"

 
detta skrev ja på min tumblr för exakt ett år sen

stuff and nonsense

Relaterar all tankemedia till alla slags låttexter. (If you let it go sometimes, let it go sometimes, let it go
Just let it go sometimes)
önskar att jag kunde säga att det var en hyffsat okej natt. mer än att jag vaknade upp svettig och inte hade någon jävla aning om var jag var. man tycker att man är i den åldern ska man ska lära sig att mörkret är en del av livet. man ska palla mörkret på en ny nivå. inte arton och livrädd. läser sentimentala texter,skriver,badar och dricker öl. jag tror ingen kan ta ifrån mig to be alone känslan när det uppkommer som lägligast. 
jag har konstaterat för mig själv att det känns på nåt sätt som en lättnad att det är höst, nu är d helt ok att ligga i sin säng och lyssna på samma bon iver remixer med knytna nävar och tänka att ingenting kommer hända. inte just nu. du är trygg här sålänge. 
i

kom ihåg mig

jag satt bara och stirrade och plötsligt bestämde jag mig för att vara starkare än någonsin

RSS 2.0