And questions are the only answers we need to know that we are alive as I am when I have the mind of a child, asking why is 2 + 3 always equal to 5 ? 
Where do people go to when they die? 
What made the beauty of the moon? 
And the beauty of the sea? 
Did that beauty made you? 
Did that beauty make me? 
Will that make me something? 
Will I be something? 
Am I something? 

And the answer comes: already am, always was, and I still have time to be.

Shit det är som man skulle vilja fråga vadfan man gör med sitt liv när man kollar på bilder i timmar som stämmer och liksom borrar sig in till den svagaste punkten. Jag antar att det är som om man måste veta att någon har medlidande och att man inte är den enda kotten på jorden. Jag vill nästan vika ut hela mitt hjärta liksom blotta det, säga att telefonsnubben fick mig att bita av stress och hur jag har den här pinsamma sidan av musiksmak och om hur jag önskar att alla gamla inte gick så dåligt som dom gör och hur jag hatar hur de automatiska gräsklipparna piper varje gång de har klippt färdigt. tillåt mig att känna ånger av smågrejerna som

är bättre än det stora hela.
 

Känns så jävla livsviktigt att jag kan täcka mina handleder med armbandsminnerna och gud jag får rysningar över att jobbet är över. Vad gör man nu? d precis som om jag vill hoppa på en sista minuten resa till något. kanske något kallas paris. jag lyssnar på musik igen. Eller ja, de blev så ikväll.sovit mkt idag, herregud får nästan lite ångest. Haha igårkväll drack vi och gick längs grusvägen i kolsvart typiskt sommar väder med sisådär 18 grader, och vi skrek så högt att rösten inte fanns kvar, det kändes som om man skrek ut allt man känt. det fattades bara att hjärtat skulle hoppa ur halsen. jag minns att jag grät till m38 på hultsfred för d va så jävla fantastiskt och jag minns att jag grät till bon iver och jag minns att jag alltid varit så blödig. 
langar en gammöl bild på finbrallorna och fin håret som gör mig lite hjärteskär att dess existens inte är med mig nu. 

Det är som man tar sönder sig i en miljard bitar och placerar dem på orimliga ställen som inte fungerar i systemet. Där det inte ens fungerar någon logik över huvudtaget. Man vet inte hur man sätter känslor och hur dem fungerar förens alla har gått ut på sitt utgångsdatum.

Jag hann precis hem innan spöregnet och ska gå och lägga mig tjugo i nio för jag har sovit i tre timmar inatt. Dags att skaffa en orubbad dygnsrutin. Godnatt.
ps. tack för de fina orden om mina bilder
blir varm.

Bokade the tallest man on earth biljett tills i februari. Tänkte att jag ville se han en gång utan att vara stressad,springades från spårvagnen med miljardtals andra människor. För att inte tala om hur det nya albumet är. Det är som om man dör inombords. Vi var på kusten igår och tog paus från allt annat. Jag var ute och sprang och det gick åt helvete. Jag har läst  'Jag tror jag ska kasta mig in igenom ditt fönster och rusa rakt in i ditt liv'. Imorgon ska jag tillbaka till verkligheten och inte längre någon helgönskeillusioner att det ungefär skulle rasa ner atombomber där just jag råkade ha jobbet. Skämt åsido. Intalar mig själv att det inte är långt kvar även fast det känns som en halvevighet, men om man matar något tillräckligt länge brukar det fastna. Jag vill så gärna ut och fotografera allt jag tänker skulle bli så fint ur ett fotoperspektiv, men det känns som det drar iväg. Jag vet inte varför. Men jag vet iallafall hur jag ska gå nattpromenader och sova klassiskt under stjärnorna och drinka rödvin och se spiderman. Om exakt två veckor.

Ni vet ni kan fråga mig om saker. Tipsa om vad ni vill att jag ska skriva om. Ni vet jag gillar att svara på frågor och skriva. Och jag vet att ni kan fråga...så fråga.
'

Fast jag är trött som jag vet inte vad och kanske till och med saknar kafferasterna i skolan vet jag att jag inte borde men jag vill ha fint väder och jag vill inte vara död efter jobbet. Kan ju evigt glädjas av att det bara är mer än två veckor kvar. Saknar storstadsbruset och hoppas inte att dröjer många dagar innan jag får åka dit igen. Vi satt på trädgårn och drack fanta medans solen letade sig in mellan träden och det var dendär perfekta sommarbrisen när klockan närmade sig kvällen och hur kan man vela stanna på ett ställe föralltid. Somnade med tunga andetag till sigur ros nya album på lpn och inte för att tala om hur deras omslag ser ut. Bara det fick mig att vilja köpa det. Jag ska ta vara på allt. Och ni får ha de lite för fint så hörs vi mellan regnskurarna och femminuters solstrålarna.
ps. tack gud för koffeinintagen

Kanske borde det skrämma mig. Hur du överskuggar allt annat. Hur varje tanke, varje känsla på något sätt är kopplad till dig.
Kanske borde jag avskräckas. Av vetskapen att du skulle kunna få mig till vad som helst. Av insikten att jag skulle kollapsa utan dig.
Kanske borde jag, av självbevarelsedrift, hålla distans. När jag vet hur nödvändig din närvaro i mitt liv blivit. När jag är medveten om hur förlamad jag skulle bli om jag förlorade dig.
Men hur skulle jag kunna vara annat än trygg? Med dig.
/pure chaous

Med en alldeles utomordentlig spelningslista: chasingthedaylight säger jag med detta att jag har inaktiverat(ej tagit bort) mitt facebook konto. Där av jag känner att jag nog har fastnat i något slags beroende och vill bara rent allmänt ta en paus från det och komma tillbaka om någon månad.Inte svårare än så. hähä

På måntag börjar jag jobba och imorgon åker jag till götet med systra mi. Nya the tallest man on earth vinylen står på schemat, eller kanske ben howard? återstå att se... 
Igår liknande något utav en festival i miniformat,tänk att åka från spöregn och anta att vi kom me solskenet. För inte skådade vi mer än fem regndroppar på kvällen. Och hoffmaestro gjorde hela kvällen när man nöjt kunde vandra vidare till bilen, där däckad hela vägen hem till lidköping där det råkades ut för andra bravader som inte var på milskartan av trevliga. Men fan. Mitt sällskap vägde över idioter och ändå kunde man somna gott. 
Hörde från en säker familjekälla att iggy pop gästar grönan i augusti och jesus amalia kors i taket. Shit. Det känns bra.

Sverige-Danmark-Tyskland-Österrike-Schweiz-Italien-Frankrike

Du säger kom och ta mig
någon annanstans
alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet
man måste bära
en rymd på axlarna
man måste härma dom som vaknar
och vet vad dom vill ha.
Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå
en meter för mig jag behöver dig .
Och i natt, du måste tvinga mig ut
jag ska bara följa med
jag behöver dig
och i natt, jag orkar inte va rädd mer
du måste ta mig någon annanstans
hör du mig?