i'm not giving up yet.

det är så jobbigt.när kroppen inte orkar.men huvudet intalar att man måste.när man tar dom där stegen som gör ont att kämpa imot. när man går åt två olika håll. men bara ett rätt. och man vet att prestation inte alls finns där. inte den dagen.inte den tiden. man tänker så jävla mycket. inser att man gör sig själv besviken. men det är svårt. när man inte vill. när man har styrkan. men inte använder den. men jag antar att det är okej. att ha sånna dagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0