dom tillfällen när man faller in i ett tyst rum. utan tid. är på ett ställe.där man inte är rädd för något. där man känner sig som den starkaste människan i världen både psykiskt&fysiskt. skriker tills luften tömmer lungorna. springer tills benen viker sig av smärta. står högst upp. inte rädd för något. där man drömmer att den styrkan man har just där. just nu. existerade även när man stod som längst ner. känslan av att vara oslagbart stark.

kängor och svarta byxor var fel. med shorts och linne somnade jag ute på altanen. uppskattas att sitta uppe långt in på natten. kanske inte lika mycket dagen efter. stjärnhimmel slår flera timmars sömn. så är de bara. åker nog till göteborg och sover i veckan. missade belle&sebastians spelning. kommer fler gånger. jag fryser. men här ute stannar jag,ett tag till.