Jävligt svårt att gå vidare när man inte ens tillåter sig själv att göra det.

Idag packade jag upp min resväska, som har packats om de fem senaste veckorna. Känns..peppande, att ha något kvar. Gjort allt roligt. Det är grått ute, min sömn övervinner allt känns det som. Drömmer fortfarande lika mycket om min framtid, ger mig själv tanken att nu, är det bara i princip ett och ett halv år kvar. Så kan man tänka, så tänker jag, varenda dag.
Cause i've started falling apart, i'm not savouring life
i've forgotten how good it could be to feel alive.
Noah And The Whale – Our Window

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0