Brutalt tråkiga melodifestivalen. Blev plötsligt något helt annat när man satt helt exalterad över torsten flinck. Och inte fan blev jag besviken. 
Jag hostar som om jag rökt i sjutton år. Och lever förtillfället på sånt som tydligen ska lindra halsen. Nästa vecka. Får jag äntligen packa väskan för en helvecka med vita backar och människor. Åh, så som jag längtat. Så ni får lite haj om hur läget ligger till. Jag får ju för all del inte glömma att berätta. Imorgon skakar jag hand för första gången med en afrikan. Skakar hand för en livsupplevelser som utspelar sig i någongång höst. Shit.