Bokade the tallest man on earth biljett tills i februari. Tänkte att jag ville se han en gång utan att vara stressad,springades från spårvagnen med miljardtals andra människor. För att inte tala om hur det nya albumet är. Det är som om man dör inombords. Vi var på kusten igår och tog paus från allt annat. Jag var ute och sprang och det gick åt helvete. Jag har läst  'Jag tror jag ska kasta mig in igenom ditt fönster och rusa rakt in i ditt liv'. Imorgon ska jag tillbaka till verkligheten och inte längre någon helgönskeillusioner att det ungefär skulle rasa ner atombomber där just jag råkade ha jobbet. Skämt åsido. Intalar mig själv att det inte är långt kvar även fast det känns som en halvevighet, men om man matar något tillräckligt länge brukar det fastna. Jag vill så gärna ut och fotografera allt jag tänker skulle bli så fint ur ett fotoperspektiv, men det känns som det drar iväg. Jag vet inte varför. Men jag vet iallafall hur jag ska gå nattpromenader och sova klassiskt under stjärnorna och drinka rödvin och se spiderman. Om exakt två veckor.