Känns så jävla livsviktigt att jag kan täcka mina handleder med armbandsminnerna och gud jag får rysningar över att jobbet är över. Vad gör man nu? d precis som om jag vill hoppa på en sista minuten resa till något. kanske något kallas paris. jag lyssnar på musik igen. Eller ja, de blev så ikväll.sovit mkt idag, herregud får nästan lite ångest. Haha igårkväll drack vi och gick längs grusvägen i kolsvart typiskt sommar väder med sisådär 18 grader, och vi skrek så högt att rösten inte fanns kvar, det kändes som om man skrek ut allt man känt. det fattades bara att hjärtat skulle hoppa ur halsen. jag minns att jag grät till m38 på hultsfred för d va så jävla fantastiskt och jag minns att jag grät till bon iver och jag minns att jag alltid varit så blödig. 
langar en gammöl bild på finbrallorna och fin håret som gör mig lite hjärteskär att dess existens inte är med mig nu.