hur klarar man sig själv ens

Det är så dags att inse nu att jag saknar mitt slitna mörka blonda hår. Men jag menar nog ändå att det finns värre saker att oroa sig för.  För jag inser att jag är stenpank förtillfället och kan inte annat än längta tills min årslön rullar in. Att jag funderar på att boka en till festivalbiljett på bästa möjliga sätt!  ...eller kanske köpa en sådan iphone som man tydligen ska ha, nja. Det får nog bli en annan investering någon annan gång i livet.
Det ska egentligen vara mörkt ute nu men det är så grönt och jordgloben speglar sig mot mitt fönster så man nästan kan säga att jag tittar ut över afrika,och min superman på skrivbordet ramlade även fast den är en hjälte och inte borde göra sådant. Jag kan knappt tro det själv att när det ändrar mot ljusare och varmare årstid är det så man inte känner igen sig själv för åh vad man vill göra det och det. så som man inte kan minnas att man velat de senaste sex månaderna. Fan. Att det ska spela så stor roll.


'jag läste dina tankar och vi sa med samma mun,låt oss alltid va tillsammans och leva kvar i detta rum hålla kvar i denna stund'
hur kan något betyda och känns och vara så jävla fint och alltdär på samma gång så det nästan gör ont.


fred

...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0